Premiär idag för "Veckans läsarfråga"! Så kul. Vi spelade in ett lyssnar-fråge-avsnitt i podden "Barnet Går" idag också, så det har blivit mycket av svara på frågor, men sånt älskar jag. Vi kör igång med bloggens första "Veckans fråga" som handlar om en 2-åring som är som "förbytt" och får utbrott. Sen avslutar vi med ett gäng tips! Hej, Min 2,5-åring är som förbytt. Hon skriker och får utbrott så fort hon inte får som hon vill. Vägrar göra som vi säger och säger nej nej nej till allt. Fruktansvärt jobbigt, både för henne och för oss. Är det här normalt? Vad kan man göra? 2-åring med utbrott Uttryck som "Frontalkrockarnas tid", "Terrible twos", "2års-trots" och att barnet blir som "förbytt" används ofta för att beskriva förändringen man som förälder kan uppleva vid den här åldern. Men allt det här handlar egentligen om en självständighetsorientering som barnet gör, dvs att barnet ska utvecklas till en självständig och trygg individ, som ska testa var de egna gränserna går, var andras gränser går, hur man kan uttrycka sin vilja, hur man gör för att få som man vill och hur man ska hantera det faktum att man inte alltid får som man vill (och det kan ju vara jättejobbigt!). Det är i grunden bra och riktigt viktiga saker som barnet ska öva på - och som vi behöver hjälpa barnet med. Barnet vill känna att det klarar saker på egen hand och få vuxnas förtroende att ta ansvar. Det är viktigt för alla människor och även för våra små barn. I den här självständighetsorienteringen finns vi till hands för att hjälpa barnet att just orientera sig i vad barnet klarar själv, vad vi kan hjälpa barnet att på sikt klara på egen hand (i sådant visar vi hur man gör och låter barnet testa, tex sätta på sig jackan) och vad vi som vuxna fortfarande behöver ta ansvar för. Ingen idé att försöka "bli av med" utbrotten Jag tror inte att det är någon idé att tänka att man kan eller ska "bli av med" utbrotten och det trotsiga beteendet. Däremot sker ju allt i ett samspel med oss och vi påverkar varandra, ibland mer än vi tror. Vi kan därför få ner antalet utbrott, underlätta vardagen både för oss och för barnet och få den här tiden att bli en tid då barnet får stöd i den period då utvecklingen går i raketfart. Barnets hjärna är omogen. De områden i den främre delen av hjärnan som kontrollerar och reglerar känslor är under utveckling. Det betyder att barn inte kan "skärpa till sig" hur lätt som helst eller reglera den där starka känslan, utan behöver får hjälp med det. (Mer om hjärnan kommer framöver och jag funderar även på att ta fram en liten online-föreläsning om barnets utveckling vid 2-3 år och trots. Hojta om det kan vara intressant.) Var konsekvent - och flexibel! Ja, man kan både vara konsekvent och flexibel faktiskt. Den här tiden är en bra tid för att lära sig "förhandla". I ett längre perspektiv vill vi ju att våra barn ska få med sig en förmåga att uttrycka sin egen vilja (det är ju superviktigt) och kunna säga sin åsikt och få sin röst hörd. Vi vill också att de ska lära sig att förhandla på ett schysst sätt när man tycker olika. Det här är ju naturligtvis jättesvårt när man är liten, men se det som en början till det. Låt barnet vara med och bestämma över små saker. Kanske kan det vara att välja mellan två par strumpor. Kanske kan det vara att själv få hälla upp vattnet i muggen. Kanske kan det vara att själv få bestämma om hen ska läsa godnattsaga eller borsta tänderna först. Tänk på att barnet inte är kapabel till att bestämma så mycket själv. Lite egenbestämmande där det funkar är bra. Våga därför vara flexibel ibland. Men det är ju också viktigt att vara konsekvent! Särskilt med sånt som är viktigt på riktigt och som måste vara på ett visst sätt för att vardagen ska funka. Här ligger övningen i att barnet lär sig att hantera frustration som kan uppkomma när man inte får som man vill - för vem kan inte bli frustrerad då? En annan anledning till att det är viktigt att vara konsekvent och sätta gränser är ju för att de behövs. Gränser som sätts i omsorg om barnet ger barnet trygghet. Ditt barn vet att du är att lita på och det vet var det har dig. Det kanske inte märks i stunden, när barnet ligger på golvet och är arg som attan. Men på sikt är det vad barnet kan få med sig. Nu några tips för att det här inte ska bli för långt (man kan skriva hur mycket som helst om det här, men vi lär ju återkomma på samma ämne fler gånger). 5 Tips som kan underlätta Påminn dig själv om vad ditt barn går igenom Det är en tid då ditt barn ska lära sig uttrycka sin vilja, förstå andras vilja, hävda sin rätt och lära sig förhandla på ett schysst sätt och orientera sig i sin självständighet. Att påminna sig om det brukar underlätta, även om de här perioderna kan vara tuffa. Låt barnet få bestämma och påverka där det funkar Alla människor vill känna att de är kompetenta och klarar av saker på egen hand. Så är det även för våra barn. De vill få förtroendet att ta ansvar och påverka sitt eget liv. Låt barnet vara med och bestämma och påverka där det funkar och påminn dig om vad som är viktigast. Ditt barn ska bli sedd, älskad, lyssnad på och få omsorg. Det behöver finnas ramar som vuxna måste bestämma om och som är för barnets bästa; behovet av nattsömn (även när man inte vill gå och lägga sig), borsta tänderna osv.. Vad barnet ska ha för strumpor, eller om de vill matcha kläder märkligt, prova hälla själv osv - inte lika viktigt. Hjälp barnet reglera starka känslor Alla slags känslor är viktiga och signalerar något. Det är ok att vara arg. Det kan vara jobbigt, men det går över. Ett av flera sätt att reglera starka känslor är att påminna sig om att känslor smittar (Japp, det gör dom och det som i hjärnan kallas spegelneuroner kan jag berätta mer om i ett annat inlägg). Genom att själv tala lugnt och ha ett lugnt kroppsspråk kan barnet få hjälp genom att smittas av oss och de signaler vi skickar ut. Sätt dig gärna ner på barnets nivå och visa att du finns kvar genom de starka känslorna. Ha positiv tid tillsammans och visa att du vill barnet väl Gränser ska sättas av kärlek och i omsorg. Ramar och gränser kring ett barn behövs för att barnet ska må bra. Se till att det finns positiv tid tillsammans för att stärka banden mellan er. Det kan vara särskilt viktigt under stormiga perioder. Självmedkänsla Ha medkänsla även med dig själv. Att parera utbrott och mycket frustration i sånna här faser kan kräva mycket av oss och även vi blir trötta. Det är ok. Påminn dig om att ta hand om dig själv också. Det finns hur mycket som helst att skriva om det här, men frågor om trots är vanliga, så vi lär återkomma i det och kan dyka ner i fler tips då. Var det här inlägget läsvärt? Gillar du läsarfrågor? I så fall får du hemskt gärna klicka på hjärtat här under så jag vet vad ni tycker om att läsa. Tack! Läs mer? En tillräckligt bra förälder - räcker det? Positiv omformulering - sätt ord på det du vill att barnet ska göra, snarare än det barnet inte ska göra