Tålamod. Jag tror att alla föräldrar kan känna igen hur svårt det kan vara att själv behålla lugnet och ha tålamod när ett barn har utbrott, när "ingenting funkar", när det låser sig eller det är perioder med det vi kallar trots. Känslor smittar nämligen och vi påverkas av våra barns känslor. Därtill kan vi ha ett gäng sårbarhetsfaktorer (stress, sömnbrist, lågt blodsocker, tidspress osv) som gör att det kanske är svårare att vara så lugna och pedagogiska vi skulle önska att vi var i dom situationerna.Därför är ett tips: Var som en anka! Men innan jag berättar det där med ankan är det bra att först veta lite om detta att känslor smittar:Känslor smittar genom spegelneuronerFör jo, att känslor smittar är sant! I hjärnan har vi något som kallas för spegelneuroner. Dessa upptäcktes i början av 90-talet. Forskarna upptäckte då att spegelneuroner hjälper oss att spegla vad andra människor är med om eller känner (bra grej). Går din vän in med höften i en bordskant reagerar troligtvis du också med ett "aj!!". Kanske grimaserar du ungefär som man gör när man själv har slagit sig. När ditt barn gnäller, skriker, är sur, frustrerad, arg.. då kanske även du riskerar att bli gnällig, sur, frustrerad och arg - och får sämre tålamod att hjälpa ditt barn. När vi försöker prata med barn som är arga och skriker är det lätt att vi själva spänner oss, höjer rösten och börjar prata snabbare. Eftersom känslor smittar är det inte alltid så lätt att behålla lugnet. Bättre tålamod med barnen: Var som en anka!Tänk dig en anka som simmar i en sjö. Ankor i en damm eller en sjö ger ofta ett lugnt intryck. De flyter lixom mest runt.. Men under vattenytan paddlar fötterna för fullt. I synnerhet om det är strömt.När du står där i hallen och ditt barn har utbrott gäller det att själv behålla lugnet och ha tålamod. Ingen säger att det är lätt (been there, done that osv), men fortsätt tänka på ankan. Inuti dig jobbar hjärnan på likt ankans små fötter under vattenytan. Kanske står du där och tänker på hur i hela friden ni ska komma i tid, hur du ska lösa situationen, hur du ska bära dig åt för att ditt barn ska bli lugn igen och få på sig alla kläder - eller vad det nu kan vara. Hjärnan jobbar också på för fullt med att behålla lugnet, förstå och hantera alla känslor så att vi kan hjälpa vårt barn och möta barnet med respekt.Var som en anka - tänkt på ditt kroppsspråkOch precis som ankan kan vi tänka på att signalera lugn med kroppen, precis som ankans lugna uttryck över vattenytan. Tänk på ditt ansiktsuttryck, ditt kroppsspråk, ditt röstläge, hur du tar i barnet. Allt detta kommer att påverka ditt barns spegelneuroner. Du smittar ditt barn med dina känslor och det du signalerar.Utbrott - Barn är olikaDet kan ta olika lång tid för olika barn och olika lång tid i olika situationer (även det kan bli ett eget inlägg). Barn är olika, reagerar olika lätt och olika starkt och olika länge. Därmed utmanas vi föräldrar i olika utsträckning beroende på situationen vi är i, vårt barns temperament och vårt eget. Oavsett kommer du att kunna påverka situationen och ditt barns känslor. Att vara med någon som är lugn när man själv är uppe i varv, och det kanske känns som att man exploderat, kan hjälpa en att få tillbaka lugnet.Ha tålamod och var som en anka.Läs mer: Att möta sitt barns känslor och behov innebär att också möta sina egna