Barnen blev förkylda i helgen. Ingen av dom är särskilt sjuk som tur är. Det har varit som ett gympapass här större delen av dagen ändå, förutom när vi satte på en film, men de kommer ju förstås att vara hemma i veckan. Under dagen märkte jag hur tankarna for iväg. Jag började planera, fundera hur vi skulle lägga upp veckan, hur jag ska hinna med mina to-dos som måste göras. Jag har ju ingen vikarie som kan hoppa in. David och jag började synka scheman. Vem ska göra vad? Vad kan skjutas upp och inte. Sånt måste ju göras för veckan som kommer. Ibland när tankarna for iväg rycktes jag tillbaka till nuet. Någon ropade "Mamma, mamma, titta!". För några år sedan gick jag i terapi och jobbade med en del stressproblematik och invanda tankemönster jag hade sedan tidigare. Jag blev medveten om hur jag fungerar och fick med mig mycket värdefullt för att kunna vara mer härvarande. Ni vet sånna stunder när man är riktigt här och nu och verkligen tar in det som händer i sitt nu. Jag har med mig mycket kunskap från mina egna utbildningar, men genom samtal med någon annan kan man få ett oerhört värdefullt bollplank för att lära känna sig själv. Några sånna ögonblick med härvarande fick jag verkligen idag. Som när barnen smaskade våfflor med ljusgrön grädde i solen. De små fingrarna som plockar och en liten mage som njuter. När Henny for ut i en gammal hästhage för att hon såg två stora påskliljor som stod där i solen, mitt ute i det höga, torra gräset. Hur hon kom springandes tillbaka med dom i högsta hugg, med vinden i klänningen och i håret. Hur hon tog en omväg för att ta sig över stockarna som är så roliga att klättra på. Hur glad hon var över blommorna, som hon sedan gav till mig och sin pappa David. Och fågelkvittret på kvällen när jag var ute med vår hund. Hästarna stod i hagen och solen var påväg ner och gav ett fantastiskt ljus. Det blir vabb i veckan med snuviga barn. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte lägger en viss press på oss vuxna här hemma när vi ska rodda ihop allt. Men jag är glad för helgens härvarande stunder med barnen och för perspektiven som är så viktiga att ta när det berömda vardagspusslet blir lite körigt. De blir en påminnelse om vad som är viktigast av allt. Vilka stunder har varit "härvarande" för dig senaste tiden?