Präst, ja.. Kanske något otippat. En dag satt jag i kyrkan och tittade på allt som hände där framme. Det är en rätt speciell miljö att vara i. Folk sitter i bänkarna och lyssnar. Några pratar, berättar grejer, läser, ber. När jag var tonåring tyckte jag nog mest prästen där framme sa bla bla bla bla blaaaa Amen (är uppvuxen i kyrkan och har flera präster i familjen). Men jag inser att jag fått med mig så oerhört mycket och att jag får med mig så oerhört mycket nu vuxen ålder när jag själv har en egen tro och att jag alltid bär med mig något efter att ha varit där. Men där satt jag i alla fall i en kyrkbänk (efter tonåren, alltså. Efter "bla bla bla blaaa Amen-upplevelse-perioden") och funderade.. Kanske skulle jag bli präst? Något i det tilltalade. Det var en mycket tillfällig tanke som slog mig kan jag säga, hehe. Präst kändes väl inte riktigt..rätt. Men jag har insett att det handlar om att förmedla budskap. Ni vet när man har något man tycker är viktigt och bra och bara vill få berätta om det för fler! Jag minns hur starkt jag kände så när jag pluggade psykologi och att jag såå gärna ville berätta för folk om hur våra hjärnor funkar och varför vi gör som vi gör. Det finns ett bibelord (stycken ur bibeln kallas så) där det står såhär: ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.” Visst är det fint? Jag är övertygad om att vi alla sitter inne på massa klokhet, erfarenheter och upplevelser som vi kan dela med oss av. Man kan lyfta fram det som den där lampan som fick lysa för fler, istället för att hålla det för sig själv. Ne.. nån präst blev det inte av mig, men jag är övertygad om att alla bär på sånt där som man kan dela med fler. Vad bär du på som du kan berätta om?