För ett tag sedan nämnde jag högkänslighet i ett inlägg och att jag känner igen mig en del i hur högkänslighet beskrivs - även om jag är en utåtriktad och en rätt aktiv person. Jag kan gå i 100, prata snabbt, ha många idéer, mycket energi osv.. Men (!) jag behöver verkligen verkligen vila och tystnad där emellan. Efter mycket intryck och efter att ha varit utåtriktad och aktiv kan jag verkligen behöva vara för mig själv och bara få tänka, träna, gå i skogen, vila.. Och då menar jag också aktiv vila, exempelvis genom att träna, vilket jag gör för att vila skallen. Den balansen är så oerhört viktig för mig. Särskilt när det blir mycket intryck med barnen. Och för att orka med att ta hand om barnen och vara den mamma jag vill vara. Men vad är då högkänslighet? Är det en diagnos? Hur beskrivs det? Hur kan det påverka en som förälder - som styrka men också som något som kan vara utmanande och svårt emellanåt? Finns förstås mycket att skriva om det, och det skiljer sig åt mellan olika människor förstås, men here we go (som en början)! Vad är högkänslighet?Att människor är olika känsliga för intryck har man vetat länge. Det i sig är inget nytt under solen. I mångt och mycket fungerar våra hjärnor lika. Hjärnan snappar upp information från omgivningen och tar in ljud, synintryck, dofter, smaker och vi känner beröring mot huden. Däremot har vi lite olika känsliga nervsystem. En del har känsligare nervsystem och är känsligare för intryck än andra och kan ha svårare att stänga ute intryck, tex ljud och sådant som händer runt omkring.Det råder lite delade meningar om man ska benämna det här på något särskilt sätt. Det viktiga är egentligen inte att kategorisera in vare sig sig själv eller sin omgivning i olika definitioner. Däremot tror jag att det kan vara till en hjälp att hitta begrepp som fångar in sådant man känner igen hos sig själv, för att förstå sig själv. Det som beskrivs som högkänslighet handlar om att hjärnan snappar upp fler intryck, fler detaljer och kan ha svårare att sortera dem. Det tycks också vara så att hjärnan bearbetar intryck på ett djupare plan. En högkänslig, eller högsensitiv, person tycks också uppleva känslor starkt. Är man glad blir man jätteglad. Blir man ledsen blir man jätteledsen.Spegelneuroner - att smittas av andras känslorHögkänsligheten tycks också föra med sig att man lättare smittas av andras känslor. I hjärnan finns något som kallas för spegelneuroner. Dessa upptäcktes i under 90-talet och forskarna såg då att dessa hjälper oss att spegla vad andra människor är med om eller känner. En högkänslig person fångar upp fler intryck, fler detaljer och kan känna av sinnesstämningar lättare än andra. Högkänslig förälderSom förälder kan man märka högkänslighet då man lättare än många andra smittas känslomässigt när ens barn är ledset, arg, gnäller eller är glad. Att det kan vara svårare att sortera intrycken och att en "stökig miljö" kan kännas överväldigande. Viktigt att veta är att det kan bero på fler saker, så som att man är stressad, trött, har ångest osv. Därför är det förstås viktigt att vara uppmärksam på hur man mår och om det är något man behöver få hjälp med. Men att vara känslig för intryck kan också bero på att man helt enkelt fungerar så och att man behöver ta hänsyn till det för att fungera och må så bra som möjligt.Högkänslighet som styrkaDet här kan ju vara en enorm styrka. Att kunna läsa av sitt barn och "känna av" sitt barn kan hjälpa oss att förstå och möta dom där dom är. Men att vara högkänslig förälder kan också vara en utmaning. För det gäller ju att vara medveten om det här och skilja på vad som är mina känslor och dina känslor och inte dras med i barnets känsla. Vi behöver kunna stå trygga när barnets känslor stormar, så att vi kan finnas till hands för dom.Är högkänslighet / HSP en diagnos?Är högkänslighet en diagnos? Nej, högkänslighet är ingen diagnos. Och som sagt, att vi är olika känsliga för intryck har man vetat länge. Och det spelar egentligen inte så stor roll vad man kallar det, det handlar snarare om att rama in och hitta en benämning för en känslighet för intryck.Att vara mer känslig för intryck, även utan en diagnos, är inget konstigt men många beskriver hur de känt sig "annorlunda" och kanske inte har fått förståelse från omgivningen - eller sig själv.Kanske har du som känner igen dig i det som beskrivs som högkänslig fått höra "Oj, så känslig du är" eller upplevt att du blivit tröttare än många andra efter att du gjort något socialt, som att ha varit bland mycket folk? Kanske har du upplevt att du eller ditt barn upplever smärta starkare än många andra och att lappar i kläder kliar eller skaver - trots att en annan person inte ens märker av dem? Viktigt med vila och återhämtningEftersom världen kan kännas överväldigande för en person som är känslig för intryck är det viktigt med vila och återhämtning. I synnerhet för sitt föräldraskap skulle jag säga. Vi måste orka finnas där för våra barn och det är ju vanligt att föräldrar drabbas av känslan av att inte räcka till. Precis som en muskel kan bli trött av arbete är det såå viktigt att påminna sig om att även hjärnan blir trött av att ta in och bearbeta intryck.Som vår kultur ser ut idag kan vi aktivt behöva se till att skapa oss platser för den vila och återhämtning som vi behöver och aktivt stänga av intryck (sånna man kan styra över) från exempelvis telefoner och sociala medier eller ta sig till platser som ger den där vilan. Se därför till att du som högkänslig, eller du som förälder till ett högkänsligt barn, känner ditt eget och ditt barns behov och gränser och ser till att ni får vad ni behöver för att må bra. Då kan högkänsligheten vara en enorm gåva och en enorm styrka.Känner du igen dig? Eller känner du igen ditt barn i det som beskriv som högkänslighet?