Jag skrev och delade de här bilderna om ett dynamiskt vs statiskt (eller fast som det ibland kallas) mindset på min Instagram igår. Det är ju ganska vanligt att vi vuxna och våra barn har tankar som ni ser att barnet på bilden har här. Som "Men det går ju aldrig!" eller "Alla andra kan. Jag kommer aldrig att klara..". Sånt riskerar att låsa fast. Stå som hinder för att våga testa igen. Våga be om hjälp. Kunna se andra vägar framåt. Eller att ge det tid. Det är intressant hur det som kallas "ett dynamiskt mindset" kan öppna upp för utveckling. För att våga ta nya steg. Tänka bra tankar om oss själva. Få tillit till vår förmåga. En positiv bild av oss själva. Tankar som är snälla om oss själva. Det behöver vi som vuxna naturligtvis, men det är något som vi kan påverka i våra barn. De är under en tid i livet då deras bild av dem själva och andra är mycket formbar. Vad människor säger och hur människor lever omkring dem sätter en prägel på dem. Lika intressant tycker jag att det är vad rädsla och oro kan göra med oss. Vad det är som gör att vi får sånna här oroliga tankar och hur rädsla kan stå i vägen. Rädslan får ofta alldeles för stor plats och för stor makt i våra liv. Men genom att plantera ett dynamiskt mindset i barnen kan vi mota bort det och istället hjälpa dom att "sträcka på sig". Vara stolta. Tro på sig själva och andra. Vi är under utveckling och det är precis som det ska va.Vad tänker du om det här? Känner du igen något av det i dig själv eller i din roll som förälder?