Barnen hade disco i lekrummet. Med pussel. Och spel. Alla pussel och spel de kunde hitta. Kom upp och såg min flicka stå i sängen och kasta upp innehållet ur en låda och glatt ropa "Discooooo!" I hennes värld var det nog både fint och roligt att se alla små bitar fara upp i luften och ner över hela rummet. I mammans värld - hon som skulle städa just det rummet och förbereda för en vän som skulle sova där en stund senare - var det inte lika roligt. Satt på nedervåningen och pratade och tänkte att jag nog kunde ta det lugnt en stund. De lekte ju så fint där uppe. Och på sätt och vis gjorde de ju det. De var glada och hade roligt. Allt var frid och fröjd. Men ja.. det var saker ö.v.e.r.a.l.l.t. Konstaterade att jag inte riktigt skulle hinna göra så fint jag hade tänkt göra den dagen innan de skulle komma. Tack och lov hann jag i alla fall få undan allt i lekrummet (okej.. en del är nertryckt i en låda under sängen). Men det fina med vänner är väl ändå att de kan kliva rakt in i kaos och ändå vilja vara där med en hehe..