Veckan inleddes med en tur till Värnamo för att föreläsa om barnkonventionen för förskolepersonal. Men innan jag hoppade på tåget satt jag i zoom-möte med två frilanskollegor och jobb på materialet som vi håller på att ta fram för barn i väntrumsmiljöer. Sen bar det av till gymmet för paus och uppladdning. Tränar på att hänga en del nu och försöker stärka överkroppen med målet att köra OCR. Ruskigt roligt! Det kräver verkligen starka nypor, starkt grepp (därav hänga mycket) och en hel del överkroppsstyrka. Men det är bara att kötta på! Och det går framåt. Sen bar det av mot centralen och jag kunde klappa mig själv på axeln över beslutet att åka dagen innan för att komma i tid till föreläsningen jag skulle hålla. För japp, det blev växelfel och förseningar. SJ löste det dock bra, så jag kom fram dit jag skulle på annat sätt, även om jag missade mitt anslutningståg. Och titta vilken fin lokal föreläsningen hölls i! Vi samlades i Värnamo missionskyrka och pratade, reflekterade (bla med ballongerna som illustrerar en barnrättsgrej) och workshopade barnkonventionen, när barn far illa och känslornas roll i det arbetet i 4 timmar. Och jag blev alldeles varm inombords över alla fina och kloka och bra människor som finns kring barn om dagarna. Förskolan är ju en av barnens primära vardagsmiljöer, där många är mycket. Därför är förskolan en oerhört viktig plats med möjligheter att möta varje barn och jobba för att rättigheter, som varje enskilt barn har, blir respekterade och uppfyllda. Hemresan gick fint, utan tågstrul. Och hemma mötte katten mig i mörkret, barnen låg och sov och det var skönt att krypa ner i sin egen säng. Men nu är jag förstås pepp på nästa föreläsning. Och ännu starkare nypor.